Från den animistiska tiden har Estland ärvt en stor samling egenartat strukturerade verssånger. Det mesta av Estlands arv finns bevarat genom gamla folksånger och legender som snarare fördes vidare genom sång (än på annat sätt) från generation till generation.

De skrevs först ned under Estlands första tidsperiod av självständighet (1918 – 1939). Den senare perioden mellan världskrigen var avgörande för bevarandet och populariseringen av estnisk folklore. Under den tiden samlades alla legender, sånger och vidskepelser noggrant in, och studerades för att bättre förstå deras innebörd.

Dessa sånger omfattar en hel livscykel från födsel till giftermål, död och livet efter detta. De användes också för att åtfölja vardagsarbetet.

Flera nutida nationella kompositörer och författare har i sina verk utgått just från folkloren, bland annat har Eevald Aav, Eugen och Villem Kapp komponerat operor om nationalhjältar. Eduard Tubin skapade balletten “Kratt” och olika symfonier.

Körsång blev ett viktigt sätt för allmänheten att samspela kulturellt, och estnisk körmusik är mycket karakteristisk i sitt sätt att använda harmoni och nationella texter. Sången har haft en betydande roll fram till idag och den estniska sångfestivalen är den bästa platsen att uppleva denna körmusik.

Estland har många årliga folkfestivaler som Võru Folk och Viljandi Folkmusikfestival där sångare och musiker från hela världen samlas och framför sånger från olika kulturer och trossystem. De framför bl.a. olika gåtor, legender och myter.