Den estniska kusten har sett många slag. Det finns ett oräkneligt antal skeppsvrak sjunkna under århundradena, liggandes på havsbotten.

Populära maritima historiska attraktioner

Byn Käsmu är legendarisk hos estländarna för sin vackra natur och för Kapteniküla (Kaptensbyn). Där finns även ett intressant privat museum som visar historien för estniskt sjömanskap.

Museifartyget “Suur Tõll” är en ångdriven isbrytare, byggd 1914 i Polen, och sägs vara den mest avancerade isbrytaren för sin tid. Det är även den största existerande ångdrivna isbrytaren i världen och det enda kvarvarande ångfartyget i Östersjön från förkrigstiden. “Suur Tõll” är öppen för besökare i Lennusadam, Tallinn.

Estlands sjöfartshistoriska fakta

  • Vikingarna i Estland (som bodde på ön Ösel) kallades Oeselians. De omnämns första gången så tidigt som under 200-talet f.Kr. i Ptolemios Geografi. Deras segelfartyg kallades piratskepp av Henrik av Lettland i sin latinska krönika från början på 1200-talet. Den mest ryktbara räden av estniska pirater ägde rum 1187, när den svenska staden Sigtuna attackerades av finsk-permiska angripare från Kurland och Estland. Bland de många offren från den räden fanns även den svenska ärkebiskopen Johannes.
  • Ett klinkerbyggt skepp påträffades tillsammans med kvarlevorna från sju personer på ön Ösel under hösten 2008. Det är över 1100 år gammalt.
  • Historiskt sett var så gott som samtliga estniska kustbosättningar fiskebyar.
  • Många olika fiskebyar, där det var förbjudet under Sovjetockupationen att äga båt och fiska, har idag blivit semesterorter; bland dessa finns Altja, Vainupea, Karepa, Toolse, Kalvi, Aa, Toila, Oru och Voka.
  • Jala är en traditionell två-mastad segelbåt för estlandssvenskarna med ursprung från den lilla ön Runö och användes mellan 1860 - 1920. Det är ett vackert kustfartyg med hög bog och eleganta linjer. Den vanligaste längden var runt 10 meter och bredden 3 meter.
  • Peipusskutan eller “lodi” på estniska är en unik enmastad segelskuta, anpassad för transport på sjön Peipus och dess floder. Enligt historien användes lodi för hanseatisk handel på floden Emajõgi så tidigt som på 1300-talet. Enligt Estlands maritima museum är Peipus lodi ett av världens största klinkerbyggda flodskepp.
  • Den finsk-ugriska stockbåten eller “haabjas” är förmodligen världens äldsta båttyp och förfader till den moderna bordlagda båten. Haabjas användes som fiske- och transportbåt under stenåldern. Enligt folktron kunde man bara fälla det utvalda trädet vid nordanvind och avtagande måne, även trädet måste falla mot vinden. Man trodde att detta skyddade den urholkade trädstammen mot röta. Man trodde även att om stammen föll långt från stubben skulle den urholkade trädstammen bli snabb.
  • Enn Uuetoa, även känd som “Kihnu Jõnn” var den första estländaren att segla över oceanen som kapten. Kihnu Jõnn är begravd på ön Kinö, nära huvudingången till kyrkogården. Hans kvarlevor fördes till ön från Danmark 1992.
  • Det finns många skeppsvrak längs kusten att utforska. På grund av det unika geografiska läget och historian, uppskattas det att ungefär 40 000 mindre och större båtar har förlist i estniska farvatten.
  • Russalka monumentet är ett minnesmonument över sänkningen av det ryska krigsfartyget Rusalka. Monumentet avbildar en ängel som håller ett ortodoxt kors mot den förmodade riktningen till skeppsvraket. Under sovjetstyret avlägsnades korset och ängeln pekade mot havet med sin bara hand. Rusalkas vrak självt var försvunnet i 110 år till juli 2003, när hon återupptäcktes i Finska viken, 25 kilometer söder om Helsingfors.
  • År 2000, seglade en grupp ester den estniska flaggan runt världen på en segelbåt kallad “Lennuk”.