”Vad lever vi för, om inte för att vara till åtlöje för våra grannar och i sin tur skratta åt dem?” Denna fråga ställde den engelska författaren Jane Austen. När man letar efter en nation som bäst motsvarar citatet, är esterna de givna favoriterna.
I själva verket respekterar estländarna sina grannar. Tack vare finländarna lyckades esterna under den sovjetiska ockupationen få ”riktiga” saker när de hälsade på – de finska vännerna tog med sig tuggummi, Coca-Cola, jeans och andra världsliga underverk, som estländarna endast hade hört talas om.
Samtidigt är estländaren lite avundsjuk på finländaren. Det har nämligen alltid gått bättre för finländaren historiskt sett: De behövde bland annat aldrig uthärda det ryska oket. Under tiden som estländarna bet ihop och betjänade Kremls fogde, njöt finländaren lugnt av kapitalismen och sin ekonomiska utveckling. Innan andra världskriget var estländarens ekonomi faktiskt bättre än finländarens – åtminstone vill estländaren gärna framhäva detta – men ryssen tog över Estland och gjorde allt för att utarma estländarnas femtio års hårda arbete. Finland däremot blomstrade som bara den. Det är väl också anledningen till varför estländaren – särskilt när han tagit ett par järn – börjar baktala finländaren. Men det är ju också så, att estländaren inte direkt vill bli ovän med finländaren, man är ju trots allt broderfolk.
Lyckligtvis finns det en nation i Europa, som både estländaren och finländaren har en oplockad gås med och som man gemensamt kan prata illa om bakom ryggen. De är naturligtvis svenskarna, som det går ännu bättre för än finländarna och som därför gör den avundsjuka estländaren särskilt taggig.
Det som gör estländaren särskilt förbannad, är att alla banker som är verksamma i Estland tillhör svenskarna. För varje liten sak måste man betala en viss procent till den svenske bankmannen: Om du till exempel köper bröd i affären – kling i kassan! – så är den svenske bankmannen återigen några cent rikare. När du skickar ditt underhållsbidrag till exsambon – kling i kassan! – den svenska bankmannen rodnar av glädje. När du betalar för en liten trafikförseelse – kling i kassan! – den svenske bankmannen blir åter på glatt humör. När du köper en klubba till din unge, till och med då får den svenske bankmannen en liten bit av kakan.
Vid viktiga händelser är estländaren emellertid väldigt solidarisk med sina grannar. Till exempel i Melodifestivalen, som dyrkas över hela Estland, ger de alltid sina högsta poäng till svensken, finländaren, letten och ibland även till ryssen. Det är bara för syns skull som det är roligt att prata lite illa om grannarna, egentligen är det så att estländarna verkligen älskar sina grannar. Estländaren älskar egentligen alla andra också, men att uttrycka sin kärlek, faller inte alltid rätt ut.
