De gammaltroende här, så väl som i Ryssland, kallades raskolniks och senare blev de kända som lök-ryssar. Själva föredrar de termen Gammaltroende (staroverõ). Gammaltroende är erkänt hårt arbetande och skickliga fiskare, byggare men även (eller även i synnerhet) lökodlare.

Nya tider för de Gammaltroende inleddes under 1990-talet när Föreningen för Gammaltroendes samfund i Estland återupplivades. Idag finns det 11 starover församlingar med uppskattningsvis 15 000 medlemmar. Gammaltroende är tydligt utmärkande från andra ryssar på grund av deras unika traditioner och religion.

Som exempel, de använder två fingrar för att göra korstecknet medan de reformerta ortodoxa använder tre fingrar. De fortsätter att använda den fornkyrkoslaviska översättningen av de heliga texterna och använder inte flerstämmig sång. Gammaltroende använder enbart gammal bysantinsk stil för symbolfigurer och utför flera bugningar och nedfall till marken under deras religiösa mässor som varar i flera timmar.

Vissa mer strikta gammaltroende anser att raka bort skägget är en synd och förbjuder rökning och att dricka kaffe. De gammaltroende vid Peipus är så gott som samtliga släktingar, grannar eller bekanta eftersom blandäktenskap är sällan förekommande. De skiljer tydligt på de ”egna” och ”främlingar”. Inte bara estländare utan även ortodoxa ryssar eller ateister är också främlingar.

Om du är intresserad av de gammaltroendes historia och traditioner ska du besöka museet i Kolkja by på sjön Peipus kust, där du kan se traditionella kläder, handarbete, redskap, hushållsartiklar och religiösa artiklar för de gammaltroende – och glöm inte bort att äta på den lokala fisk- och lökrestaurangen.

Du kan även delta i de religiösa ceremonierna men vänligen respektera två saker – kyrkorummen är uppdelade genom kön och kvinnor måste dölja sitt hår.