De har även kallats kustsvenskar men själva föredrar de det poetiska uttrycket ‘aibofolke’ - ‘Öfolk’.

Estlandssvenskar bodde i kustområdena och på öarna i västra och norra Estland, så som Runö (Ruhnu), Ormsö (Vormsi), Rickull, och Nuckö (Noarootsi).

Estlandssvenskar anlände under 1200-talet och bodde här fram till 1939, när Sovjetunionens armébaser flyttades in i Estland. Det mesta av Estlands svenskspråkiga minoritet flydde till Sverige och endast ett mindre antal bor fortfarande kvar i Estland i dag.

Det har aldrig funnits en enhetlig estnisk-svensk dialekt. De estnisk-svenska dialekterna är liknande dialekten i östra Sverige.

Runö, Ormsö-Nuckö-Riguldi, Pakri-Vihterpalu och Dagö har samtliga sin egen dialekt. Det uppskattas att färre än hundra personer talar estlandssvenska (i Estland) och kanske upp till tusen personer i Sverige.

I dag samlas mindre grupper av estlandssvenskar och återetablerar sitt arv genom att studera svenska språket och svensk kultur. Samfundet för estlandssvensk kultur bildades den 27: e februari 1988. Det var det första etniskt baserade samfundet i Estland som välkomnade alla som hade intresse i kulturarvet från estlandssvenskarna. De samlar, bevarar, forskar och presenterar kulturarvet från estlandssvenskarna, främjar den kulturella och ekonomiska utvecklingen i de estlandssvenska områdena och undervisning av det svenska språket över hela Estland.

Om du är intresserad av Sveriges länkar med Estland, läs då Svensk historia och kultur.