En minnesplats över kommunismens offer i Maarjamäe i Tallinn

Källa: Aron Urb, EV100

En minnesplats över kommunismens offer i Maarjamäe i Tallinn

En minnesplats över kommunismens offer har öppnats i den estniska huvudstaden Tallinn. Minnesplatsen är tillägnad alla ester som led under den terror som Sovjetunionens orsakade.

Namnen på över 22 000 människor som mördades eller som dog på grund av omänskliga levnadsförhållanden i fängsligt förvar eller tvingades till exil är inskrivna på minnesplatsens väggar. En särskild minnesvägg är tillägnad de estniska officerare som blev offer för den kommunistiska terrorn.
En imponerande minnesplats som passar in i omgivningen. Dess utformning har redan jämförts med Vietnam Veterans Memorial i Washington, DC.

"Den här platsen kommer att vara en ständig påminnelse om frihetens ömtålighet och mänskligt liv och kommer att påminna dagens och kommande generationer om att hålla sitt fosterland fritt", sade företrädare för det Estniska Institutet för Historiskt Minne; en icke-statlig organisation för att bibehålla minnesplatsen med dess namnlistor över offren.

Estland förlorade en femtedel av sin befolkning på lite drygt en miljon invånare på grund av Sovjetunionens terrorpolitik. I dag vilar en stor majoritet av dessa i omärkta gravar utan kors. "Måtte denna minnesplats bli platsen för att hedra minnet av dessa" sades från Estniska Institutet vid öppnandet.

Aron Urb/EV100

Minnesmärket består av två delar som heter "Resan" och "Hemmets trädgård". Resan är en minneskorridor med offrens namn på väggarna. Denna korridor symboliserar den totalitära regimens skoningslöshet och fientlighet mot mänskligheten
En park med äppelträd och bin på väggarna på minnesplatsens ena sida visar på lugnet och säkerheten i "Hemmets trädgård". "Människor togs hemifrån med våld och de tvingades att beträda lidandets väg. Bara några av dem klarade av att överleva dessa lidanden och återvända till "Hemmets trädgård ", uppgavs från Estniska Institutet.

Sovjetterrorn

Sovjetunionens ockupationsmyndigheter började omedelbart fängsla människor vid ockupationen av Estland i juni 1940, och de arresterade nästan 10 000 personer under de följande tolv månaderna. De första offren var den estniska politiska eliten och den militära ledningen, tjänstemän och poliser tillsammans med patriotiska medborgare som motsatte sig ockupationsregimen.

Den 14 juni 1941 började den sovjetiska ockupationsregimen att deportera ester till Sibirien. Den estniska elitens familjer blev regimens första offer, inklusive 2 578 barn. De flesta familjefäderna mördades eller dog i tvångsarbetsläger. Tusentals av deras familjemedlemmar dog under tvångsbosättningar på grund av sjukdom och svält under omänskliga förhållanden. Totalt togs över 10 000 personer från Estland till Ryssland i djurtransportbilar under år 1941.

Alla Estlands tidigare statschefer, som hade blivit kvar i sitt hemland drabbades. Fyra av dem - Friedrich Karl Akel, Jüri Jaakson, Jaan Tõnisson och Jaan Teemant - mördades och fyra dog i fängelse. Av de sjuttioåtta tidigare regeringsledamöter som stannade kvar i det ockuperade Estland arresterades 64. Sjuttio av de 120 medlemmarna i det sista estniska parlamentet fängslades tillsammans med nio av de elva landshövdingarna.

De första avrättningarna av människor gruppvis började i det fördolda i Estland den 5 april 1941. Snart intensifierades terrorkampanjen ytterligare. NKVD, Röda arméns soldater och medlemmarna i Sovjetunionens förstörelsebataljoner dödade hundratals oskyldiga människor. Minst 2 446 personer mördades i Estland år 1941.

Aron Urb/EV100

Den kommunistiska terrorkampanjen fortsatte i Estland på hösten 1944. Mer än 16 000 personer fängslades åren 1944-1945. Den sovjetiska hemliga polisen hade särskilt intresse för att förfölja och kontrollera den estniska regeringen ledd av Otto Tief, och som tillsatts i september 1944, dess medarbetare och andra frihetssinnade personer. Sammanlagt fängslades över 35 000 personer efter att Estland åter ockuperats av Sovjetunionen. Nästan 500 av dessa dömdes till döden och mördades. Ytterligare tusentals dog i GULAG (Sovjets system av tvångsarbetsläger)

Deportationerna som genomfördes den 25 mars 1949 innebar det största antalet drabbade under alla kommunisternas terroraktioner i Estland. Under ett par dagar greps 7 552 familjer, totalt 20 702 personer, mestadels kvinnor och barn, för att föras till tvångsbosättningar i Sibirien. Två tredjedelar av dem stämplades som "nationalister" och en tredjedel som "kulaker". Deras egendom togs i beslag. Även de som inte greps för deportation blev drabbade av händelserna.

Omedelbart efter Joseph Stalins död meddelades amnesti i mars 1953. Vid denna släpptes en liten andel politiska fångar. Därefter frigavs successivt de flesta politiska fångar och andra deporterade fram till slutet av 1950-talet. Endast en mindre del dem fick juridisk upprättelse. Egendom som tagits i beslag återlämnades som regel inte och många tilläts inte att återvända till sina hem. De sista politiska fångarna tilläts inte att återvända till sitt hemland förrän år 1989.

Estland förlorade uppskattningsvis 90 000 personer som dödsfall under perioden 1940-1991. Ännu fler flydde från sitt hemland åren 1935-1945. Förlusten i människor under andra världskriget och den följande terrorn bedöms till en femtedel av befolkningen på drygt en miljon.

Uppdaterad senast: 30.10.2018
Inspiration