En mytologisk natursemester – dina osynliga följeslagare

Källa: Britt Samoson

En mytologisk natursemester – dina osynliga följeslagare

Källa: Britt Samoson

  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Britt Samoson
  • Källa: Ahto Kaasik

Text:

Piret Malv
på basis av Hendrik Relves beskrivningar över mytologiska gestalter och illustrationer av Britt Samoson

Estland är ett av de bästa länderna i världen för att njuta av en natursemester. Landet är lika stort som Schweiz men har sex gånger mindre befolkning, nästan hälften av landet är täckt med skog och till och med en femtedel utgörs av olika slags skyddsområden. Låter det inte utmärkt för en semester där man kan återhämta sig helt själv, i lugn och ro? Akta dig, du är trots allt inte ensam!

Din följeslagare är ett väsen som inte alls liknar någon kollega vid grannbordet eller någon tröttsam typ från kassakön i livsmedelsaffären. Det kan snarare jämföras med en gåtfull granne som ger dig en sidoblick och ett uppmuntrande leende när du har flyttat in i ett nytt hem och fortfarande rör dig försiktigt i den okända miljön. De gestalter som är djupt rotade i estnisk folktradition återspeglar gamla tiders levnadssätt och tyder på att vi fortfarande har tillräckligt med ren natur så att vi kan föreställa oss att de finns och följer med oss.

Skogspromenad

På en natursemester i skogen följs du av den mytologiska Metsik, skogsfrun. Skogsfrun är en av de mest återkommande gestalterna i estniska folkberättelser; gamla ester trodde att skogsälvor bor överallt där det finns träd – från lågväxta sumpskogar till mäktiga barrskogar.

Skogsfrun

Folksagor beskriver skogsfrun som en ung långhårig kvinna i en lång klänning vars färg beror på årstiden: grön på våren och sommaren, mångfärgad på hösten, vit på vintern.. Detta lätta och graciösa väsen går alltid barfota, till och med i snön. Blommor, löv och bärkvistar har flätats in i hennes långa ljusa hår.

Foto: Siiri Kumari

Oftast visar skogsfrun sig för människor som ett vilt djur, en fågel eller ett stolt träd. Lägg noga märke på omgivningen om du tycker att grenarna på ett träd liknar armar och händer eller långa lavar vajar som hår i vinden – då är skogsfrun i närheten. Hon prasslar med löven på ett aspträd så att människan tror sig att höra ord; i form av en fågel sjunger hon så att människan tror sig att förstå sången. Skogsfrun tycker mest om harmoni: att skogen inte drabbas av brand eller skogshuggning, att varken djur eller växter blir sjuka och att inga främmande väsen kommer och tar över skogen. De som har onda tankar brukar ledas vilse av skogsfrun.

Speciella skogar

Den pyttelilla ön Abruka med sina lövskogar är ett speciellt ställe där knöliga och kvistiga lindar kan påminna en om människoansikten och -händer och en vandring i skogen får en att tänka på någon sagoskog, antingen landskapet runt trolldomsskolan i Harry Potter-böckerna, urskogar i Bilbo - En hobbits äventyr eller skogar i bröderna Grimms sagor från Hans och Greta till Snövit.

Foto: abruka.ee

Skogsbevuxna kullar föredras av Hiid, jätten, som i estnisk folktradition förknippas med heliga lundar. Det är möjligt att ordet hiid betyder rådaren över en hiis, helig lund. Detta storväxta naturväsen tycker om sällskap. Han brukar prata med låg, myndig röst när han vandrar runt i skogen – med människor på människospråk, med fåglar och djur på deras språk. Han kan även förvandla sig till en del av naturen, t ex ett högt träd som tornar över alla andra eller en älgtjur, större än någon riktig älg. Om Hiid tycker att kullen som han vaktar inte hotas av någon fara under den närmaste framtiden kan han somna till och med för flera år. Han förvandlar sig till en kulle eller ett väldigt stenblock så att ingen kan känna igen och skada honom.

Myrvandring

En vandringstur på en myr är en av de bästa vandringsupplevelserna som Estland kan erbjuda. En bra myrvandring inkluderar ett bad i en myrsjö och plockning av odon, tranbär, lingon och blåbär. Upplevelsen blir inte komplett om man inte tar sig tid att se på soluppgång eller -nedgång över myren, en av de vackraste synerna på en estnisk myr och något som flitigt utnyttjas av fotografiintresserade.

Kvällar och morgnar på myren

Landskapet formas av den mytologiske kärrgubben Soovana vars rörelser liknar svallande dimma över våtmarken.

Foto: Mariann Rea

Soovana (kärrgubben) visar sig för vandrare som en dimslöja, ett träd eller en mosstuva. Ett sådant träd har en ovanlig form, dimslöjan liknar konturer av någon gestalt och mosstuvan är särskilt iögonfallande. Om det till exempel växer ovanligt många tranbär på en tuva kan det i själva verket vara Soovana med bär i håret. Då får man inte störa kärrgubben, han är på sorgsen humör och när man plockar ett enda tranbär från hans hår kan han bli arg och reagera oförutsägbart.

Gårdssemester

I Estland finns det en hel del ganska unga människor vars skollov i barndomen såg ut som en idyll från något friluftsmuseum. På lördagarna brukade mor- eller farfadern värma upp en äkta rökbastu vars likar idag ingår i UNESCOs lista över kulturarv medan mor- eller farmodern klippte får, spann garn och stickade vantar med gamla mönster. De själva skyndade till ängen så snart de kom till landet för att plocka maskrosblad och titta hur de snabbt försvann under kaninernas vippande nosar. Deras barn i sin tur har mor- och farföräldrar som bor i staden; mor- eller farmor stickar tröjor men går inte längre till betet med barnbarnen och mor- eller farfar snickrar tillsammans med barnbarnen men kan inte spänna hästen framför vagnen. Allt detta ser man idag på särskilda semestergårdar där man visar gamla redskap och arbetsmetoder som överraskar dagens barn.

Det naturväsen som håller sig till gårdsåkrar och ängar är ängfrun, Murumemm (Murueit). Till skillnad från myr- och skogsväsen tycker hon om sällskap, intresserar sig för människornas liv och delar med sig av gammal folkvisdom. Hon tycker om gemensamma aktiviteter, vare sig det handlar om arbete eller nöje. Hon är oförtröttlig när det gäller gemensamma gårdsarbeten. På fritiden tycker hon mest om att dansa. När hon märker att hon har fångat andras uppmärksamhet kan dansen bli rent av överjordisk. Lägg märke på dansare på någon sommarfest och du kommer säkert att misstänka att någon av dansarna är ett mytologiskt väsen.

By- och gårdsgungor

När människor är glada tillsammans, den nordiska bastun värms upp och det doftar nyslaget hö kan man vara säker på att Murueit vistas någonstans i närheten.

Foto: Mart Vares

Sandsten och kalkstensklint

I de övriga nordiska länderna finns det granithällar vid vägar medan man i det lilla Estland kan se två helt olika stenarter. Man kan säga att dessa påverkar fritidsresande, så att fenomenet kunde till och med kallas för stensemester! Kalkstensklinten i Nordestland med de bästa utsikterna över havet är favoriten bland romantiska semestrare. Sydestlands höga murliknande sandstensraviner med smala slingrande floder går utmärkt att upptäcka på kanotturer.

För allt detta ska man förmodligen tacka ett småväxt, satt naturväsen med krumma ben - Kivialune, stenrået. Han tycker om lugn och tystnad och kan förbli orörlig i flera dagar till ända. Då är han så lik de omgivande stenblocken att det är svårt att lägga märke till honom. I en stengrotta gömmer han sig alltid i dess mörkaste vrå. När han blir ilsken och vill jaga iväg besökare låter han en större sten rulla fram från gömstället; den varken träffar eller skadar den ovälkomna gästen men skrämmer rejält. I en grotta kan han till och med framkalla ett lätt ras som också skrämmer iväg inkräktaren.

Taevaskoda

När du tittar på sandstensmönster i södra Estland, se även efter om inte silhuetten av någon sten liknar en människas kropp eller ansikte – detta kan tyda på närvaro av stenrået.

Foto: Tiit Mõtus

Floder, sjöar, källor

Estland har ca 1000 naturliga insjöar och över 7000 floder och bäckar som erbjuder gott om olika semestermöjligheter. Vissa stränder vid Peipussjön, Estlands största och Europas femte största insjö, är precis lika vackra havsstränder och passar utmärkt för en strandsemester. Här och där seglar historiska fartyg på insjöar och floder. På Võhandufloden som med sina 162 km är Estlands längsta flod hålls en paddlingsmaraton varje vår, just när floden är strid. Flytande bastur flyter i floder, en annorlunda och sportig variant av en uråldrig hälsobringande tradition.

När du njuter av alla dessa trevliga semestermöjligheter, glöm inte att man vid floder och insjöar kan träffa Näkk, sjöfrun, som oftast visar sig som en ung kvinna med fiskstjärt. Hon är nyfiken men inte påträngande och avslöjar sig för att locka en att komma närmare. Om besökaren är ointresserad avbryter Näkk träffen och försvinner tvärt eller blir oförskämd och vresig. Näkk är särskilt aktiv runt midsommar då hon smyger in sig på fester som en söt ung kvinna och njuter av uppmärksamhet: hon dansar bra och är vänlig och glad. Men hennes enda mål är att hitta någon som helt och hållet skulle underkasta sig hennes charm. Hon lockar honom till sitt vattendrag och försöker att ta med honom till vattnet. Det trevliga samtalet kan i så fall övergå till ilskna skrik, klösande och nypande.

Allikaravitseja, källbotaren, är också ett naturväsen, en ung vacker kvinna som dock är mer välvillig än Näkk. Hon kan nämligen bota sjukdomar. När vandraren tittar noga på botten av ett vattendrag där vatten väller upp ur källor i sanden så kan sandmoln ibland påminna en om en människas kroppskonturer. Även spegelbilder av träd och buskar i källan kan för ett ögonblick likna en människa. Källbotaren blir villigare att visa sig om man genomför en ritual som man brukade göra vid sådana källor. Du kan t ex kasta ett mynt i källan, berätta om ditt problem och be om hjälp mot sjukdomen. Källbotaren blir särskilt glad om man skrapar silverspån i vattnet. Då kan hon visa sig på riktigt, med böljande rörelser. Det kan även hända att hon viskar till dig hur du borde använda källvattnet för att bota sjukdomen. Rösten är så mjuk att den snarare känns som en fantasi i ens sinne. Man kan förbättra synen genom att tvätta ansiktet med källvatten och sköljning av det onda stället påskyndar läkningen. Även om du inte är sjuk är det bra för dig att ta en klunk vatten och låta tiden gå tills tankarna klarnar.

Fiske

När floden sorlar med ett rent av trollbindande ljud kan man misstänka att det är sjöfruns locksång. Och en fisk som glimtar till under vattenytan eller en vacker vit svan som sträcker halsen mot skyn kan mycket väl vara sjöfrun.

Photo by: Remo Savisaar

Längs strandlinjen

Estland har ca 4000 km kustlinje och dessutom avbryts fastlandet vid östgränsen av den femte största insjön i Europa. När man paddlar havskajak eller seglar mellan båthamnar kan du mycket väl råka träffa havsanden Ahti. Ahti har vissa gemensamma drag med den grekiska guden Poseidon och Neptunus från romersk mytologi. Han kan träffas överallt på Estlands kusthav.

Ahti visar sig oftast vid dålig sikt på havet. T ex i skymning, i dimma eller vid höga vågor med vita toppar. På avstånd ser hans huvud ibland ut som en jättelik sten med långa svävande slingor av sjögräs. I vågornas brus, under låga och mörka hotfulla moln sträcker han sig nästan helt ut ur vattnet. Fiskare som uppför sig ansvarsfullt på havet får fiskelycka från honom medan vårdslösa och giriga fiskare får ingen. Han ger fint väder åt sjömän som förhåller sig till havet med respekt och omtanke, de högfärdiga däremot får storm. 

Sälskådning

I Estland kan man se på sälar både vid nordkusten nära Prangli ö och i Vilsandi nationalpark. Kanske kan en uppmärksam besökare även se en särskilt stor fisk – det är havsanden Ahti i fiskform.

Foto: Remo Savisaar

Estland har hälften så många öar som kilometer strandlinje – över 2000. Det finns några tiotal öar över ett par kvadratkilometer; resten är orörda små öar och holmar, paradiset för häckande fåglar. Även Estlands mest kända nationalpark Vilsandi består i själva verket av öar men detta är inget hinder för en sann naturintresserad, vid lågvatten kan man komma dit till fots. Estlands fyrar är värda en egen ötur, hela 6 av dem räknas bland fyrar med global betydelse. Estland har nämligen en av de äldsta fungerande fyrarna i världen och det har påståtts att en estnisk fyr är ritad på byrån av den berömde Gustave Eiffel. Ibland kan man påträffa en jobbannons för fyrvakt på en öde ö. En av dem som har upplevt ett sådant liv, både arbete och semester, är Kristiina Ehin, Estlands mest framstående kvinnliga poet av den yngre generationen. Det var just på ön Mohni (sv. Ekholm) som hon skrev sin flera gånger prisbelönta diktsamling Kaitseala (Reservatet).

Förutom vanliga fyrvakter kan en ö vaktas av den mytologiske Saarevaht, övakten som har ensam blivit kvar på ön och förvandlats till ett övernaturligt väsen av livet i det vilda. Han är mån om välmåendet av allt levande på ön och umgås gärna med naturintresserade gäster. Skulle några illvilliga människor komma till ön kan Saarevaht vägra att visa sig som en människa, en ung välväxt man i kanvasbyxor. I så fall tar han t ex formen av en räv som lockar människor att följa sig men leder dem vilse hit och dit på ön tills de tröttnar och lämnar ön. Han föredrar dock att förvandla sig till en havsörn och hålla ett öga på ön flygandes i luften eller sittandes på ett stenblock i havet.

Kajak- och kanotturer

Kajaker är utmärkta för en snabb kvällstur till öar nära Tallinn. På det tämligen lugna havet vid västkusten kan man sommartid paddla kanot mellan holmar som vanligtvis bara härskas av fåglar och växter.

Foto: www.360.ee


Ta testet och ta reda på vilket naturväsen som Din karaktär bäst harmonierar med.

Uppdaterad senast: 20.10.2017

Tema: Natur och flora och Fauna

#visitestonia