Gör som esterna, hämta egen mat i naturen

Källa: Anneli Tandorf

Gör som esterna, hämta egen mat i naturen

 Estländare har använt växter för mat och hälsa så länge man kan minnas och naturen är ju full av godsaker som bara väntar på att plockas! Intresset att vara i naturen och leva med naturen har ökat tack vare att många nu har mer tid att spendera för friluftsliv och att man vill veta varifrån maten kommer, hur den tagits fram och hur den påverkar kroppen. Många fascineras också av att de flesta ogräs verkligen smakar gott. Nyttigheter och sparade slantar får man på köpet. Naturen erbjuder även spännande smaker som sällan återfinns i livsmedelsbutiker. Det verkar som att människor längtar efter användbar, praktisk och nyttig kunskap kring den rikedom av växter som omger oss och som i generationer varit en viktig del i vardagen. Något som vi vet har fungerat väl.

Det man kanske tänker på som ogräs kan förgylla en sallad, användas som garnityr till tårtan eller utgöra basen i en soppa. Här är 10 vilda växter och blommor som är populärt att plocka och äta under våren i Estland och varför inte i Sverige!

Söker du efter naturlig och ekologisk hudvård utöver den ekologiska maten i en naturskön miljö som får dig att må bra ända in i hjärtat? Då ska du bege dig till Energi Ekospa i Estland som enligt tidningen The Guardian
 är en av de bästa Spa:n i Europa.

Bild: Visit Estonia


Brännässla (Urtica dioica) (Nõges)

De vilda örternas okrönte konung är en god källa för kalcium, järn, kalium och magnesium. De är rika på klorofyll och stärkande för immunförsvaret. Innehållet av kisel gör att den stärker hår, hud och naglar och nässlan är även renande samt urindrivande och njurstärkande.
På våren kan man använda hela nässlan men lite senare på säsongen när den börjar bli stor så använder man bladen i toppen. Man kan även klippa ner nässlan så kommer nya skott. Nässlorna kan torkas och malas till ett näringsrikt pulver. Genom att mixa, förvälla eller steka nässlan får du bort den brännande känslan. Brännässla används som spenat och serveras i soppa med ägg, men även i bröddegar, stuvningar och pajer, med färskost, som plättar eller te. Nässelskott och blad kan också torkas till grönpulver.

Testa en nässelpesto!
Ingredienser:
2 liter nyplockade nässlor
2 vitlöksklyftor
60 gram parmesanost
1 dl cashewnötter
1 dl ekologisk olivolja
örtsalt
Gör så här: Doppa nässlorna i kokande vatten och skölj dem sedan i kallt vatten. Krama ur vattnet och hacka de grovt. Mixa nötter, vitlök och ost tills allt är finfördelat. Lägg i nässlorna och mixa allt så det blandar sig. Häll i olivoljan successivt till peston har en lagom krämig och slät konsistens. Krydda med örtsalt efter smak.

Maskros (Taraxacum) (Võilill)

Den vanliga maskrosen har följt oss människor och etablerat sig nästan överallt där man kultiverat jorden och den är Estlands vanligast ogräs. Men utrota den inte – den innehåller C-vitamin, är renande, urindrivande, leverstärkande och med sin bittra smak stimulerar den matsmältningen. Maskrosen är kraftig, skarpt pepprig och något bitter i smaken. Bladen kan användas i sallad, pajer, pesto smoothie eller torkas till grönpulver, men välj de små bladen – äldre blad kan bli lite väl bittra i smaken. Även blommorna och roten är ätliga. De gula dekorativa blommorna kan också läggas direkt i salladen eller kokas till ett nyttigt te eller varför inte göra maskrosvin. Maskrosroten har nästan samma näringsinnehåll hela året, dock mest på hösten då all näring dragits ner i roten. Lägg roten i lite kallt vatten för att minska den bittra smaken, skiva upp den och låt den koka ca 15 minuter till näringstät rotsakssoppa tillsammans med valfria rotfrukter. Att göra eget maskroste är mycket enkelt.

Estlands nationalblomma blåklint, har en vacker och levande blå färg, som gör att den är eftertraktad som ett tillskott i trädgården. Den lilla men kraftfulla blomman går utmärkt att använda som garnering i såväl sallader som på bakelser. Dess smak påminner om kryddnejlika och används därför ofta i olika teblandningar.

Bild: Visit Estonia


Ramslök (Allium ursinum) (Karulauk)

Ramslök är en värdig rival till vitlök, och det bästa är att den växer vilt i skogen, men till skillnad från vitlöken är det de gröna bladen som används. På grund av detta går ramslök i folkmun ofta under benämningen skogsvitlök. Bladen påminner om den giftiga liljekonvaljens blad, men den senare doftar inte lök och bladen är strävare och vaxartade.

Blad, blommor och knoppar kan användas. Såväl blad som blommor och frön är ätliga och går att använda i till exempel soppor, varmrätter, oljor, sallader och i kryddor. Gör en pesto på ramslök, smaksätt en aioli med den eller gör ett örtsmör på den. Ramslöken är känslig för värme och bör inte upphettas, eftersom dess smak- och näringsämnen då går förlorade.
I Estland kan man plocka ramslök bara för sitt eget bruk och kom ihåg att i vissa delar i Sverige är ramslök fridlyst.

Harsyra (Oxalis acetosella) (Jänesekapsas)

Harsyra är syrlig i smaken och påminner om treklöver till utseendet. Harsyra kallas också Oxalis acetosella och växer hela Estland. Under våren breder den ut sig som en matta över marken. Harsyra trivs i fuktig blandskog och är antingen röd eller grön i färgen. Även blommorna går att äta, men tänk på att inte förväxla dem med vitsippans blommor som är giftiga.
Hela växten innehåller oxalsyra samma syra som finns i rabarber. I stora mängder är oxalsyra giftigt men då krävs verkligen att du äter mycket. Har du problem med njurarna ska du dock undvika oxalsyra helt. Harsyra är gott att äta som den är, men prova också att tillsätta den i salladen, toppa desserten med den eller blanda ner harsyran i glassmeten för en spännande smakupplevelse.

Kirskålen (Aegopodium podagraria) (Harilik naat)

Idag är kirskål ett av våra vanligaste ogräs. Unga blad, med toner av anis, kan tillredas som kål, därav de vanliga namnen kirskål. Kirskål fungerar också som spenat till stuvning, i pajer eller i omeletter. Bladen är även användbara i sallader och pesto. Äldre blad kan användas som grönpulver eller som bladkrydda och har smak av persilja, selleri och libsticka.

Att plocka mat ute är inne. Inte bara bär och svamp. Delikatesser som granskott, blommor och olika blad dyker upp i recept och som extra finess på krogarnas menyer men naturens skafferi är öppet för alla.

Bild: Visit Estonia


Ängssyra (Rumex acetosa) (Hapuoblikas) och Bergsyra (Rumex acetosella) (Väike oblikas) 

Ängssyran har odlats av människan i århundraden. Den kallas även för Nordens citron för sin syrlighet som den får av oxalsyra. Passar bra till fet mat, t. ex. lax och fett kött, till skaldjur och primörer, i gräddsåser och majonnäser samt efterrätter. Bergsyran är något mindre till växten, men kan användas på samma sätt som ängssyra. Bladen kan också mixas till puré i soppor och redningar eller hela i sallader. De vildväxande varianterna har en skarpare smak p g a den högre halten av oxalsyra och har en doft av kiwifrukt eller syrliga smultron. Den odlade varianten av ängssyra, också kallad trädgårdssyra, är betydligt mildare. Kom ihåg att oxalsyra är giftigt. Små mängder ängssyra är ofarligt, men vid större intag kan den vara dödlig. Ängssyra är även en internationellt populär växt.

Älggräs (Angervaks)

Älggräs, som den meterhöga växten kallas, finns över hela landet i såväl Estland som Sverige och är en av de mest användbara örterna. Nordborna har uppskattat den sedan urminnes tider. Spana efter den vid dikeskanter till åkrar eller skogsängar. De lätt honungsdoftande blommorna har en gräddvit färg, och av dem kan du göra välsmakande saft enligt samma princip som fläderblomssaft. Av de torkade bladen kan man göra ett örtte som smakar väldigt gott och dessutom sägs kunna lindra mot värk av olika slag. Det är nämligen så att älgört innehåller salicylsyra, ett ämne som liknar acetylsalicylsyra, vilket är den aktiva ingrediensen i flera huvudvärkstabletter (bland andra aspirin och treo). Som med alla medicinalväxter gäller det att inte överkonsumera. Drick alltså inte varje dag eller i alltför stora mängder på en gång. Det passar bäst som kvällste eftersom det har en lugnande effekt.

Gullviva ((Primula veris) (Nurmenukk)

Gullviva är en vacker, gul klockad blomma med långa stjälkar som dyker upp under senvåren och gärna klär gräsmattorna i hela Estland inte undra på att blomman har över 200 olika namn i det estniska språket.
Gullviva är en gammal läkemedelsväxt, vars medicinska verkningar beror på att växten innehåller saponin, som är starkt slem¬lösande. Saponinet medför också att kreaturen undviker gullvivan. Blomman är fantastiskt vacker som garnityr i sallader och smakar lite sött och blommigt och passar till vinframställning. Inom folkmedicinen har gullvivans blommor också använts mot huvudvärk och som brännvinskrydda. Blommor och rot ansågs kramplösande och roten var dessutom urindrivande och hostlindrande. Bladen använde man i sallader och i soppa.Du kan också kandera gullvivor och använda för att dekorera tårtor och bakverk. Kom ihåg att Gullvivan är fridlyst i vissa delar av Sverige och i Örebro, Hallands och Skåne län får den inte plockas alls. I resten av landet får den plockas om roten lämnas kvar i jorden och så länge man plockar för eget bruk.

Granskott (Kuusevõrsed)

Det är perfekt tid att plocka granskott. Nu såhär på försommaren är skotten ljust gröna, mjuka, och tuggvänliga med en mild fin syra och en touch av kåda. Granskotten har länge ansetts vara stärkande och läkande för kroppen. Grankådan sägs ha tuggats flitigt förr i tiden för dess antibakteriella egenskaper och rikedom på C-vitamin och soldater använde detta för att motverka skörbjugg. Den ansågs bland annat ge god andedräkt, rena tandköttet och lindra skörbjugg. Granskotten är också rika på C-vitamin och har använts länge i matlagning. Att addera gran i maten ger en härlig smak som påminner lite om rosmarin och harsyra. Det rör sig alltså om en lite viltaktig smak med viss syra. Ju större granskotten är desto starkare blir de i smaken och lite träiga. Dock går de att äta året runt, även då de är stora som vanliga barr. De fina späda granskotten passar fint att pickla medan de större granbarren passar att mala. Ett tips är att göra te på granbarr.
Gör så här: Häll i två deciliter kokande vatten över krossade granskott (cirka en matsked). Låt dra i fem till tio minuter. Sila och njut av ditt te!
Kom ihåg att granskott är inget man bara plockar hur som helst. Man måste fråga markägaren eller plocka av egna granar.

Syren (Syringa vulgaris) (Sirel)

Bombastisk och färggrann. Syrenen är ett tecken på att senvåren, eller kanske snarare försommaren är kommen och blommorna i vitt, rosa och lila doftar starkt och parfymerat. Blommorna kan göras till saft, gelé eller marmelad, man kan också äta blomman rå eller dekorera t ex sallader med dem. Kanderade syrenblommor förgyller en dessert. Kanderingen görs så att man doppar blomman i vispad äggvita, strör socker eller florsocker över och torkar blommorna. Prova också att göra både syrensaft och syrensocker. Blommans doft blir lätt dominant, därför bör du vara försiktig med hur mycket syren du använder dig av när du använder den i matlagningen.

Istället för att bekämpa ogräset i trädgården kan man faktiskt ta till vara växterna och använda dem i matlagningen som en nyttig smakhöjare.

Bild: Visit Estonia


Kom och lär dig mer om lokala örter på Energifarmgården workshop eller ta del i grönsaksseminarier i Klaara-Mannis ekoträdgård. Var med och fiska med proffsPeipussjön och lär dig dessutom att laga insjöfisken enligt lokala traditioner.

Du kan också bjuda in en workshops om matlagning från Maitseelamuse Koda för att komma och besöka dig och dina vänner eller beställ en upplevelsemåltid i naturen enligt dina önskemål från Experience Catering.

Gröna blad och grönsaker är fullproppade med skyddande ämnen som vitaminer, mineraler, spårämnen, enzymer, flavonoider, klorofyll och fytokemikalier.

Bild: Visit Estonia



Uppdaterad senast: 08.05.2020