I UNESCOs lista över världsarv

Källa: Visit Estonia

I UNESCOs lista över världsarv

Estlands mångsidiga kulturarv har inte blivit förbisedd. Det finns en bred skala av olika UNESCO-listade skatter att upptäcka i Estland, allt från gamla sånger, bröllops- och bastutraditioner till arkitektur i huvudstaden Tallinn.


Tallinns gamla stad

Tallinns historia sträcker sig tillbaka till 1200-talet, till en fästning byggd av korsriddare av Tyska orden. Snart utvecklades Tallinn till ett viktigt center av Hanseförbundet. I dag är Tallinn en av de bäst bevarade hansestäderna i världen som bjuder sina besöker på slingrande kullerstensgator och förtrollande arkitektur. Gamla stan är sedan år 1997 upptagen på UNESCOs världsarvslista. 


Sångtraditionen i Setomaa

Sångtraditionen Seto Leelo tar dig flera århundraden tillbaka, till en uråldrig och avlägsen plats. Setofolket upplever sjungandet som en naturlig och vardaglig tradition, ett sätt att uttrycka tankar och känslor, att samla minnen och överföra dem till kommande generationer. Sångtraditionen i området Setomaa hålls levande av både äldre och yngre generationer. De mest berömda sångarna genom historien kunde upp till 20 000 verser utantill och kallades för "seto sångmödrar".


Kynöbornas traditionella levnadssätt

Kynö (Kihnu) vid Estlands västkust har en befolkning på cirka 600 personer. Öborna har fortfarande ett nära förhållande till sina gamla rötter som hålls levande än idag. Kvinnorna använder traditionella vävstolar och lokal ull för att väva och sticka vantar, strumpor, kjolar och skjortor, ofta i klara färger, med färgglada ränder och invecklat broderi. Bröllopsceremonin i Kynö bygger på förkristna traditioner och varar tre dagar.


Rökbastutraditioner i Võromaa

Traditionen med rökbastu är en viktig del av vardagslivet i Võromaa längst ut i Estlands södra del. Den inkluderar en hel rikedom av traditioner, bland annat seder förknippade med bastubad, konsten att göra bastukvastar, konsten att bygga och renovera bastubyggnader och rökning av kött i bastun. Bastu är en byggnad eller ett rum som värms upp av en ugn med stenar och har bastulav, en högre plattform där man sitter eller ligger. Den har ingen skorsten och röken från brinnande ved cirkulerar i rummet. Rökbastubad företogs med familjen, oftast på lördagarna men även före viktiga högtider eller familjefester, som avslappning för både kropp och själ. År 2014 beslutade UNESCO att ta in bastufenomenet på deras lista över immateriella kulturarv. På Mooska Gård i Võromaa kan du uppleva en äkta rökbastu. 


UNESCOs öar i Estland

Redan år 1990 valde UNESCO in de väst-estniska öarna i sitt program inom området "Människan och biosfären". Invånarnas kunskaper och färdigheter under hundratals år, där de levt i harmoni med naturen, har bidragit till det unika, orörda och varierande bevarandet av naturen. Här öppnar sig stora möjligheter att få uppleva havet, skogen och landsbygden. Även rymden har gjort sitt avtryck på dessa (speciella) öar. För 455 miljoner år sedan slog en meteoritkrater ner i huvudorten Kärdla på Dagö (Hiiumaa) med en diameter på fyra kilometer. Än i dag finns det spår efter kratern genom det hälsosamma grundvattnet. En mycket yngre och mindre krater finns på Ösel (Saaremaa) vid namn Kaali. De traditionella, lokala och välsmakande maträtterna på öarna i västra Estland är också framstående i Estland. Konst och hantverk från öarna är också fascinerande, vilka har inspirerats från den orörda miljön.


Struves geodetiska karta

Den 15 juli år 2005 lade man till UNESCOs världsarvslista en karta som skapades under åren 1816-1855 av Tartu Universitets stjärnforskare F. G. W. Struve, med avsikt att mäta Jordens form och storlek. Det är en meridiansträcka på 2820 kilometer, som sträcker sig från Nordnorge till Svarta Havet. Av de ursprungliga mätpunkterna finns det i dag bevarade 34 stycken, varav tre ligger i Estland. Tartu Sjärntorns byggnad är bokförd i UNESCOs världsarvslista som del av Struves meridianbåge. Minnestavlan som markerar bågens läge, ligger ute bredvid Stjärntorns byggnad.


UNESCO:s litteraturstad Tartu

År 2015 togs Tartu emot i UNESCOs kreativa stadsnätverk (UNESCO Creative Cities) och fick titeln internationell litteraturstad. Litteraturstadens nätverk som skapades år 2004, omfattar även andra områden, bland annat biostäder, gastronomistäder och musikstäder. Totalt finns sju kategorier. Tartu har föreslagit tre internationella initiativ; litteraturprojekt i stadsområdet (som pilotprojekt valdes busspoesi i bussarna i Tartu), översättningssamarbeten mellan studenter i Tartu och författare i samarbetsländer, samt ett litterärt icke-urbant projekt där syftet är att introducera städer i utkanten, som främst riktade sig till textförfattare, lokalbefolkningen och turister som söker icke-traditionella upplevelser.

Kreativa Viljandi

Staden Viljandi i södra Estland ingår sedan år 2019 i UNESCOs nätverk för kreativa städer inom området hantverk och folkkonst (Creative City of Crafts and Folk Arts). Viljandi har flera kultur- och utbildningsinstitutioner i staden och är ett viktigt centrum för hantverk och folkkonst i Estland. I Viljandi arrangeras bland annat den stora folkmusikfestivalen varje år.


Tallinn utsedd till UNESCOSs musikstad

Tallinn har tilldelats titeln UNESCO City of Music (Musikstad) från år 2022 eftersom staden är landets största centrum för musikkultur i Estland. Här arrangeras bland annat den stora Sångfestivalen (Laulupidu) som äger rum vart femte år på Sångarfältet, strax utanför centrala Tallinn. I Tallinn arrangeras även andra stora musikfestivaler och konserter, både med internationella och lokala artister. Musikstad är ett begrepp inom UNESCOs program UNESCO Creative Cities Network som lanserades år 2004 för att främja samarbetet mellan städer som använder sig av kreativitet som viktig faktor för sin stadsutveckling.


Estlands sång- och dansfestivaler

De hålls vart femte år och samlar tusentals körsångare och dansare klädda i färggranna folkdräkter. Rötterna av denna glada friluftsfestival sträcker sig tillbaka så långt som till år 1869 när den estniska nationella rörelsen föddes. Den första sångfestivalen hölls i Tartu år 1869 och växte snabbt i popularitet, vilket resulterade i att sångfestivalen behövde en större arena. Från och med år 1928 har den älskade festivalens hem varit Sångarfältet i Tallinn som ligger i en vacker tallskog vid havet. Dansfesten är en senare tradition från år 1934, men i dag betraktas de två traditionerna som oskiljbara av dagens publik.


Foton av Kaspar Orasmäe, Jaak Nilson, Marek Metslaid och Aivar Pihelgas, Visit Estonia
Källa: http://whc.unesco.org/

Uppdaterad senast: 29.11.2021

Tema: Historia och Kultur