Svenska arvet i Estland

Svensktiden i Estland tog sin början år 1561 då Sverige övertog staden Reval (nuvarande Tallinn), med omnejd. Slutet på perioden inträder när svenskarna kapitulerar inför den ryska övermakten i Riga år 1710. Rent formellt förlorade dock Sverige sina Östersjöprovinser i och med Nystadsfreden år 1721.

Precis som det finns ett Svenskfinland, finns det också ett Svenskestland, kallat Aiboland. Till Aiboland räknades bland annat Nuckö (Nooarootsi), Dagö (Hiiumaa), Ormsö (Vormsi), Runö (Ruhnu), Ösel (Saaremaa), Nargö (Naissaar), Odensholm (Osmussaar) och bygden runt Hapsal (Haapsalu) på det estniska fastlandet. Genom historien har Estlands norra och västra kusttrakter, i likhet med Finland, haft en bofast svenskspråkig befolkning. Svenskarna kom till Estland på 1200-talet och de flesta blev fiskare eller jordbrukare.

De flesta estländare med svenska rötter bodde i kustområdena, men även i Tallinn. De hade sina egna skolor där undervisningen skedde på svenska, en egen tidning och under Estlands självständighetsperiod under mellankrigstiden även egna ledamöter i den estniska riksdagen. År 1944 flydde merparten av de då drygt 8000 estlandssvenskarna till Sverige. Ur ett historiskt perspektiv har Estland mycket som knyter an till Sverige, och på dessa platser i Estland kan du uppleva svensk historia.

Tallinn

Tallinn är Sveriges närmaste huvudstad, bara 38 mil bort från Stockholm på andra sidan Östersjön. Relationerna mellan Sverige och Estland går långt tillbaka i historien, inte minst under perioden 1561-1721 då Estland formellt tillhörde Sverige. Under 1500-talet var Tallinn (Reval) Sveriges tredje största stad. Därför är det inte så konstigt att Tallinn är full av minnen från svensktiden. 

Tallinns gamla stad är uppdelad i två delar. Den nedre staden, där Rådhustorget ligger, och den övre staden – Domberget (Toompea). På Domberget ligger bland annat domkyrkan, där Gustav Vasas syster Margareta sägs ligga begravd. I Tallinns Domkyrka har flera kända svenskar sina gravar. Här ligger bland annat fältherren Pontus De la Gardie och hans hustru Sofia Gyllenhielm. Andra sevärdheter med svensk anknytning i Tallinn är Nikolaikyrkan, som byggdes på 1200-talet av tyska köpmän från Gotland. Inne i kyrkan, numera ett museum, finns målningen Dödsdansen av Bernt Notke – han som gjort skulpturen S:t Göran och draken i Storkyrkan i Stockholm.

I närheten av sandstranden i Pirita ligger också ruinerna av Birgittaklostret, som fått sitt namn efter det svenska helgonet Heliga Birgitta. Klostret var när det grundades år 1407 det största i Livland. I Tallinn ligger även S:t Mikaelskyrkan där den svenska församlingen huserade fram till andra världskrigets slutskede. Församlingen bestod till stor del av estlandssvenskar. Under den sovjetiska ockupationen, år 1944-1991, användes S:t Mikaelskyrkan som träningslokal för brottare och boxare. Men efter frigörelsen renoverades den, och sedan återinvigningen i början av 1990-talet håller man återigen gudstjänst på svenska.

Narva

Narva ligger i norra Estland och har alltid varit en strategiskt viktig gränsstad. Mitt i staden byggdes det pampigaste rådhus år 1665 av Stormaktssverige. Även många vackra och påkostade bostadshus uppfördes av borgare och köpmän vid denna tid. Alldeles intill rådhuset byggdes mot slutet av 1600-talet även ett magnifikt börshus. Börshuset blev det sista från svensk era. I dag finns en modern universitetsbyggnad på platsen.

Många svenskar associerar Narva med en av Sveriges största militära triumfer genom tiderna, nämligen Slaget i Narva under 1700-talet. Det var på fältet i Narva vid borgen som Karl XII besegrade den ryska armén. Narva var en viktig stad, då man från stadens fästning kunde kontrollera ett stort område av Ingermanland och Estland.

På fältet väster om staden restes den 18 oktober år 1936 ett monument (Svenska lejonet) till minne av den svenska segern. Det invigdes av kronprins Gustav Adolf. Monumentet formgavs av stadshusarkitekten Ragnar Östberg och statyn var en kopia av det östra Slottslejonet vid Stockholms slott. Bronslejonet på Narvas hed blev inte långlivat. Det sköts sönder av sovjetiska styrkor våren år 1944. År 2000 fick Narva ett nytt lejon. Den avtäcktes av dåvarande vice statsministern Lena Hjelm-Wallén tillsammans med Estlands försvarsminister. 

Pärnu

Det ståtligaste svenskminnet i Pärnu är Tallinnporten. Den uppfördes på 1690-talet och hette fram till år 1710 kung Carl Gustavporten efter Sveriges kung Karl X. Porten uppfördes efter ritningar av Erik Dahlbergs medhjälpare Paul von Essen som var fortifikationsingenjör. En folksaga berättar att Karl XII en gång skulle ha kommit till Pärnu, förföljd av fienden som hade lyckats såra kungen i handen så att den blödde. När kungen kom fram till Carl Gustafsporten var den stängd. Han bultade med sin sårade hand och blev strax insläppt och därmed räddad undan fienden. Kvar på porten blev några kungliga blodfläckar som Pärnuborna långt in under förra seklet vårdade genom att varje år måla i dem med rödfärg.

Ett annat minne av Karl XII är en hästsko som sitter på huset Riddargatan 21 i centrala Pärnu. Det berättas att hästen tappade skon då kungen raskt red genom staden på väg mot Narva hösten år 1700. 

Pärnu är och har alltid varit en populär bad- och kurort. Den första badanläggningen öppnade år 1839, och intresset blev ännu större under 1900-talet. Många turister kom från Tyskland och Sverige, och på 1930-talet hade en vissa hotell till och med svenskspråkig personal. Rannahotell är ett historiskt hotell från år 1937 och var lite av svenskarnas Mallorca förr. Hotellet är ett av de mest framstående byggnadsverken i funktionalistisk stil i Estland.

Öarna

Sedan så tidigt som 1200-talet har en svensktalande bondebefolkning bott längs Estlands kusttrakter och på vissa öar. Dagö var länge ett viktigt centrum för svenskarna i Estland. Sverige erövrade Dagö (Hiiumaa) år 1563 och ön blev då en del av Svenska Estland. Dagösvenskarna var bland annat bosatta i byarna Kärrdal (Kärdla), Malmas, Röicks, Buskby, Mutas och Hohenholm.

År 1781 beslutade Katarina II att de flesta skulle deporteras till orten Gammelsvenskby i nuvarande Ukraina. I dag kan du besöka Korsberget (Ristimägi på estniska) där svenskarna samlades i augusti år 1781 för att be en sista bön, innan det var dags att utvandra till Ukraina. Det finns även andra öar i Estland som historiskt har haft en bofast svenskspråkig befolkning, exempelvis Ormsö (Vormsi) där flera av byarna har gamla svenska ortsnamn som Saxby, Söderby och Norrby. På Ormsö kan du besöka gårdsmuseet för att lära dig mer om hur estlandsvenskarna levde på ön.

Hapsal

Hapsal (Haapsalu) ligger cirka två timmars bil- eller bussresa från Tallinn och staden har en lång historia bakom sig som kurort. I Hapsal möts du av smala, mysiga gågator och vackra trähus. Mitt i staden står den gamla medeltida borgen och vid den romantiska strandpromenaden ligger Kuursaal, en av de finaste träbyggnaderna i Estland. Borgen var under en tid svensk och är delvis byggd av svenskar. Aiboland Museum i Hapsal berättar om estlandssvenskarnas historia i Estland.

De allra flesta svenskar känner igen Ilon Wiklands teckningar av Mio, Karlsson, Madicken med mera. Föräldrarna skildes när hon var åtta år gammal, och hon fick bo hos sin farmor och farfar i Hapsal. Hon var fjorton år när hon kom till Sverige, ett ensamkommande flyktingbarn. Sedan år 2006 finns Ilons Sagoland i Ilon Wiklands barndomsstad Hapsal, alldeles intill tecknarens barndomshem i Gamla stan. Ilon Wikland skänkte dessutom större delen (cirka 800) av sina originalbilder till estniska staten.

Tartu

Staden Tartu i södra Estland är landets näst största stad och den äldsta i Baltikum; den omnämndes redan år 1030. Sverige och Gustav II Adolf har haft en stor inverkan på Tartu under 1600-talet när Estland tillhörde Sverige. Exempelvis inrättade Gustav II Adolf en hovrätt och grundade universitetet i staden som är ett av de äldsta i norra Europa. Än i dag har Tartu en stark koppling till Sverige, och framför allt till sin systerstad Uppsala. I Tartu finns Uppsalahuset som är en symbol för städernas nära samarbete.

Nuckö Gymnasium

På Nuckö norr om Hapsal levde före andra världskriget omkring 2000 estlandssvenskar. I orten Birkas, strax söder om Nuckö kyrka, låg under mellankrigstiden en estlandssvensk folkhögskola vars verksamhet bland annat finansierades genom bidrag från Sverige. Bredvid ingången till kyrkan finns en sten med konung Carl XVI Gustafs autograf från hans besök i Nuckö år 1992.

Under hösten år 1944 lämnade nästan alla estlandssvenskar sina hem och därmed tystnade det svenska språket i denna del av Estland. Så småningom försvann också de gamla estlandssvenska byarna. I dag har man upptäckt vilket kulturarv som fanns på Nuckö och myndigheterna har beslutat att ta tillvara de svenska traditionerna i ett gymnasium i Birkas där man i bland annat studerar svenska som första främmande språk.

Flera öar i Estland har en utpräglad svensk historia. En del öar har därför både en estnisk och en svensk form, det vill säga ett svenskt namn vid sidan av det estniska. Kan du gissa det svenska namnet på dessa sju öar? – spela Visit Estonias Ö-spel genom att klicka här!