Domberget

Källa: Daniel Rinaldo

Domberget

Domberget är Tallinns äldsta befolkade området, en 48 meter över havet liggandes kalkstens platå med sådana sevärdheter som Alexander Nevskij katedralen, Slottet, Långe Herman, Domkyrkan, Finska ambassaden och åtskilliga adelspalats. Vid Tallinns Montmartre kan man både inhandla tavlor och blicka ut över hansastaden: ringmuren, kyrkspirorna, rådhuset och skyskraporna som fullbordar Tallinns skyline.

Tallinns Gamla stad är uppdelad i två tydliga delar: nedre staden och övre staden, Domberget (Toompea på estniska). Domberget är och har varit maktens borg där adeln hade sitt säte i Tallinn och nedanför låg köpmännens och folkets stad. Båda stadsdelarna är omgivna av sin egen försvarsmur. Mellan adelns och folkets städer fanns bara två vägar kända som Tallinns två "ben" – det pittoreska Långa benet (Pikk jalg på estniska) och det Korta benet (Lühike jalg), det senare en 80 meter lång gata bestående till en stor del av trappor. De gav upphov till talesättet att Tallinn haltar, eftersom hon har olika långa ben. Flertalet besökare i Tallinn idag föredrar att klättra upp till Domberget via ett av "benen" och sen ner igen längs det andra för att det går inte att åka med kollektivtrafiken upp till Domberget men turistbussar lämnar sina gäster här och man kan ta taxi upp till Domberget.

Tallinns stadsmur är 1 850 meter lång, 3 meter tjock och 16 meter hög och påminner mycket om Visbys ringmur.

Enligt estniska nationaleposet "Kalevipoeg" begravde Linda sin hjältemake Kalev och Domberget är hans gravhög. För att hedra Kalevs minne staplade Linda sten på sten, fast hon var havande med hans barn. Stenarna bildade Domberget. Linda skulle egentligen ha byggt graven ännu högre. Men när hon skulle bära dit ett granitblock, snubblade hon och orkade inte lyfta blocket igen. Hon satte sig ned och grät. Tårarna bildade Ülemistesjön. Där ligger det tappade stenplocket kvar än i denna dag! På Lindaberget/Lindamägi, alldeles intill Domberget står August Weizenbergs bronsstaty av Linda. Under sovjettiden gjordes den till ett inofficiellt minnesmärke över de nära och kära som deporterats till Sibirien. Idag har statyn försetts med en inskription: "Ikka mõtlen neile kes siit viidi...Taeva poole karjub nende hing" (Ständigt tänker jag på dem som blev bortförda. Mot himlen ropar deras själ). 

Vid Alexander Nevski-katedralen finns en mäktig uppsättning kyrkklockor varav den största väger 15 ton. Du kan höra alla klockornas klang före gudstjänster.

Bild: Daniel Rinaldo

På Domberget ligger Alexander Nevski-Katedralen som är Tallinns främsta ortodoxa kyrka, uppförd år 1900, då Estland var en del av det ryska imperiet. Katedralen bär sitt namn efter en rysk storfurste, som på 1240-talet besegrade den tyska hären i deras framryckning österut på Peipussön is. Fursten har givit namn åt huvudgatan i St. Petersburg, Nevskij Prospekt.

Slottet mitt emot den nuvarande ryska katedralen byggdes av danskarna ovanpå den estniska fästningen från 900-talet. Under den svenska och sedan den ryska tiden byggdes slottet om. År 1923 uppfördes här parlamentsbyggnaden där Estlands regering i dag håller sina sammanträden. I sydvästra hörnet av slottet finns den mäktiga 45,6 meter höga och 9,5 meter breda Långe Hermann - Pikk Hermann tornet en av de viktigaste symbolerna för staden Tallinn: Traditionen säger att regentens flagga vajar över Långe Hermanns torn, oavsett vilken nation det gäller. Estlands flagga är där hissad 95 meter över havet. 

Sedan du förhoppningsvis klättrat uppför de 232 trappstegen till toppen på Långa Hermanns torn, kan du söka golvluckan som förr var fängelseport. Men var försiktig, för det är nästan 30 meter ner till golvet i det medeltida fängelset. Fångarna firades ner - och någon lycklig även upp.

Bild: Jaan Jänesmäe

Tallinns Domkyrka är Tallinns äldsta kyrka som började byggas år 1229 och som har brunnit flera gånger och fått sitt nuvarande utseende efter 1433 års stora eldsvåda. Golvet i kyrkan ligger nästan två meter under markplanet. Domkyrkan är och har alltid varit, Estlands biskopskyrka. En brand den 6 juni år 1684 ödelade nästan hela Domberget och stora delar av kyrkan. Att domkyrkan efter eldsvådan 1684 byggdes upp igen, är delvis Karl den XI:s förtjänst. Han lät ta upp en kyrkokollekt i hela det dåvarande svenska riket för att bekosta återuppbyggnaden. Kyrkan har i flera århundraden varit gravsättningsplats. Golvet är täckt av gravstenar och väggarna av gravvårdar och adelsvapen. Många kända svenskar begrovs i kyrkan under den svenska tiden t.ex. Gustav Vasas syster Margareta. Här ligger även fältherren Pontus De la Gardie och hans hustru Sofia Gyllenhielm. Sofia var dotter (utom äktenskapet) till kung Johan III och stammoder till den svenska familjen De la Gardie. Mittemot Domkyrkans kor ser man det före detta Riddarhuset, en tvåvåningsbyggnad uppförd år 1840. Går man över gatan och in i den lilla piskopsparken framför domkyrkan då hittar man en utsiktsterrass för att se över gamla vallgraven, Centralstationen och stadsdelen Kalamaja.

Domskolansgata/Toom-Kooli tänav har fått sitt namn efter domskolan som för första gången nämndes redan år 1319. En minnestavla påminner om detta på fasaden i Domskolansgatan 11. Mitt emot ligger Scenskolan med en byst av teatermannen Voldemar Panso (1920-77). 

Här och där dyker tänkvärda budskap och gatukonst upp bland de gamla husen och monumenten. Flest hittar du vid utsiktsplatserna uppe på höjden. Graffittin står i stark kontrast till de gamla byggnaderna och utsikten, vilket ger en skön blandning av nytt och gammalt. Att budskapen får folk att le och prata med varandra är bara en välkommen bonus.

Bild: Luxury Columnist

Det finns tre utsiktsterrasser på Domberget! Den bästa utsikten har man vid den som ligger vid Domstolsgata/ Kohtu tänav 12. I förgrunden syns Gamla Stan med tornen på Nikolaikyrkan, St Olaikyrkan, Helgeandkyrkan och tornspiran på Rådhuset. Längre bort syns stadsdelen Lasnamäe. Ännu längre bort kan man följa Piritas strandlinje. Rakt nedanför kalkstensmuren ligger Långa benet/ Pikk jalg och portgången. En av Dombergets ståtligaste byggnader Domstolsgata/Kohtu tänav 5 inrymmer Finlands ambassad. Det var en tid också riksäldstens residens och Konstantin Päts bodde här innan han flyttade till presidentpalatset i Kadriorg. Domstolsgata/Kohtu nr 6 tillhörde tidigare en av landets mäktigaste släkter, balttyskarna Ungern-Sternberg.

Från en annan utsiktsterrass som ligger vid Patkuls trappor i närheten Fredsdomstolensgata/ Rahukohtu tänav 5 syns hela kustlinjen, från passagerarhamnen till Pirita och ännu längre bort, men också St.Olaikyrkan och stadsmuren med flera torn. Patkulstrappan leder ner till Nunnornasgatan/Nunne tänav och anlades 1903. Patkul ledde den livländska adelns motstånd mot Karl XI:s reduktion av adelsgods, dömdes till döden men lyckades fly. Han gick sedan i sachsisk och rysk tjänst och bidrog till Stora nordiska krigets utbrott genom sin hetskampanj mot dåtidens Sverige. På begäran av Karl XII utlämnades han år 1706 och misshandlades till döds.
Alldeles intill utsiktsterassen ligger Stenbocks hus som är Estlands regeringsbyggnad. Byggnaden uppfördes i slutet av 1700 talet på order av den ryska staten för att användas till domstol och fängelse. På fasaden sitter en minnestavla över de medlemmar av Estlands parlament som dödades av den sovjetiska regimen.

En av många historiskt kända personer med Tallinnanknytning är Pontus De la Gardie, som ligger begravd i en sarkofag i Tallinns Domkyrka/Toomkirik.

Bild: Rene Seeman

Gatorna på Domberget är inte fler eller längre än att man hinner ströva igenom dem alla: Domskolansgata/Toom-Kooli tänav, Biblioteksgatan/ Raamatukogu tänav, Fredsdomstolensgata/ Rahukohtu tänav, Domriddarensgata/ Toom-Rüütli tänav, Domstolsgata/Kohtu tänav, Brådskans gata/Rutu tänav, och Biskopsgatan/ Piiskopi tänav. Hela Domberget är 7,3 hektar- mindre än Gamla Stan i Stockholm.

Unna dig gärna en stund här uppe. Varje port och prång kan vara värt att utforska. Författaren Jan-Olof Olsson (JOLO) gjorde det och blev förtjust: "Det finns inte ett ledsamt gathörn i Gamla stan eller uppe på Domberget, inte en bakgård som inte är pittoresk. Jag letare efter tuffare, förståndigare adjektiv, men kommer inte på annat än de vanligaste; ́betagande ́, ́charmfull ́. " (DN 20.8.1967).

Uppdaterad senast: 19.12.2019
Inspiration