En minnesplats över kommunismens offer i Tallinn

Källa: Aron Urb, EV100

En minnesplats över kommunismens offer i Tallinn

Minnesplatsen för kommunismens offer är tillägnat alla ester som drabbades av Sovjetunionens terror, från ockupation av Estland den 17 juni år 1940 till Estlands självständighet återställdes den 20 augusti år 1991. Minnesplatsen invigdes år 2018 och ligger strax utanför centrala Tallinn.

Ett storslaget monumentet vid havet

Minnesmärket över kommunismens offer (på estniska: Eesti kommunismiohvrid 1940–1991) invigdes år 2018 och minnesmärket står strax utanför centrala Tallinn längs Pirita-promenaden. Minnesmärket påminner besökarna om de tusentals människor som blev offer för kommunismen när Estland var en del av Sovjetunionen. Dess utformning har redan jämförts med Vietnam Veterans Memorial i Washington, DC. Under den Sovjetiska ockupationen förlorade Estland var femte invånare, många tiotusen flydde och över 75 000 människor mördades, fängslades eller deporterades.

Minnesmärket består av två delar som heter "Resan" och "Hemmets trädgård". Resan består av en minneskorridor, en tunnel, och på väggarna står namnen på 22 000 offer. Korridoren symboliserar den totalitära regimens skoningslöshet och fientlighet mot mänskligheten. Den andra delen är en öppen del som omges av äppelträd på en kulle med bin på väggarna. Denna del beskriver trygghet och frigörelse. Människor togs hemifrån med våld och de tvingades att beträda lidandets väg. Endast ett fåtal överlevde och kunde återvände hem till Estland. Delen "Hemmets trädgård" symboliserar därför också på många sätt moderlandet Estland – vårt älskade och trygga hem! 

Tekstikasti pealkiri

Monumentets tunnel har blivit en grav att gå till. Minnesmärket över kommunismens offer är en del av det självständiga Estlands hundraårsfirande.

Bild: Kadi-Liis Koppel

Sovjetterrorn

Sovjetunionens ockupationsmyndigheter började omedelbart fängsla människor vid ockupationen av Estland i juni år 1940, och de arresterade nästan 10 000 personer under de följande tolv månaderna. De första offren var den estniska politiska eliten och den militära ledningen, tjänstemän och poliser tillsammans med patriotiska medborgare som motsatte sig ockupationsregimen.

Den 14 juni år 1941 började den sovjetiska ockupationsregimen att deportera ester till Sibirien. Den estniska elitens familjer blev regimens första offer, inklusive 2 578 barn. De flesta familjefäderna mördades eller dog i tvångsarbetsläger. Tusentals av deras familjemedlemmar dog under tvångsbosättningar på grund av sjukdom och svält under omänskliga förhållanden. Totalt togs över 10 000 personer från Estland till Ryssland i djurtransportbilar under år 1941.

Alla Estlands tidigare statschefer, som hade blivit kvar i sitt hemland drabbades. Fyra av dem - Friedrich Karl Akel, Jüri Jaakson, Jaan Tõnisson och Jaan Teemant - mördades och fyra dog i fängelse. Av de sjuttioåtta tidigare regeringsledamöter som stannade kvar i det ockuperade Estland arresterades 64. Sjuttio av de 120 medlemmarna i det sista estniska parlamentet fängslades tillsammans med nio av de elva landshövdingarna.

De första avrättningarna av människor gruppvis började i det fördolda i Estland den 5 april år 1941. Snart intensifierades terrorkampanjen ytterligare. NKVD, Röda arméns soldater och medlemmarna i Sovjetunionens förstörelsebataljoner dödade hundratals oskyldiga människor. Minst 2 446 personer mördades i Estland år 1941.

Estlands natur bildar landets flagga i färgerna vitt, svart och blått

Flaggan kallas vardagligt för sinimustvalge ("blå-svart-vit").

Bild: Martti Volt, Visit Estonia

Den kommunistiska terrorkampanjen fortsatte i Estland på hösten år 1944. Mer än 16 000 personer fängslades under åren 1944–1945. Den sovjetiska hemliga polisen hade särskilt intresse för att förfölja och kontrollera den estniska regeringen ledd av Otto Tief, och som tillsatts i september år 1944, dess medarbetare och andra frihetssinnade personer. Sammanlagt fängslades över 35 000 personer efter att Estland åter ockuperats av Sovjetunionen. Nästan 500 av dessa dömdes till döden och mördades. Ytterligare tusentals dog i GULAG (Sovjets system av tvångsarbetsläger)

Deportationerna som genomfördes den 25 mars år 1949 innebar det största antalet drabbade under alla kommunisternas terroraktioner i Estland. Under ett par dagar greps 7 552 familjer, totalt 20 702 personer, mestadels kvinnor och barn, för att föras till tvångsbosättningar i Sibirien. Två tredjedelar av dem stämplades som "nationalister" och en tredjedel som "kulaker". Deras egendom togs i beslag. Även de som inte greps för deportation blev drabbade av händelserna.

Omedelbart efter Joseph Stalins död meddelades amnesti i mars år 1953. Vid denna släpptes en liten andel politiska fångar. Därefter frigavs successivt de flesta politiska fångar och andra deporterade fram till slutet av 1950-talet. Endast en mindre del av dem fick juridisk upprättelse. Egendom som tagits i beslag återlämnades som regel inte och många tilläts inte att återvända till sina hem. De sista politiska fångarna tilläts inte att återvända till sitt hemland förrän år 1989.

Estland förlorade uppskattningsvis 90 000 personer som dödsfall under perioden 1940–1991. Ännu fler flydde från sitt hemland åren 1935–1945. Förlusten i människor under andra världskriget och den följande terrorn bedöms till en femtedel av befolkningen på drygt en miljon.

Uppdaterad senast: 30.05.2022

Tema: Tallinn, Historia och Kultur