Redan under 1500- och 1600-talen hade svenskarna hunnit etablera sig i Estland och perioden brukar betecknas som "den goda svenska tiden". Bland annat förde det svenska herraväldet med sig betydande framsteg för det estniska folket och djupa band knöts länderna emellan.
Att Sverige har påverkat en stor del av Estlands historia är därför inte så konstigt och inte heller att de viktigaste områdena för den svenska minoriteten är de som vetter mot Sverige där de oftast bosatte sig. Aiboland är benämningen på svenskbygderna i Estland och avser framförallt kustområdena i norr och väster, och självklart även öarna. I dessa områden används fortfarande många svenska namn på orter och gator, vid sidan av de estniska. Namn som Nuckö (Noarootsi), halvön i väster, är ett exempel och på öarna, såsom Ormsö (Vormsi), finns många svenskklingande ortsnamn. Här finns exempelvis Hosby, Rälby och Österby vilka var bosättningar av så kallade Aiboländare.
Den blå-svart-gula flaggan har färger både från den estniska och svenska.
Bild: Tomas AlexanderssonNästan alla svenskar fick lämna sina fädernesgårdar år 1944 då de tvingades fly till Sverige i samband med den sovjetiska ockupationen men den djupt rotade svenska traditionen kom trots detta att leva vidare. Kända personer som Astrid Lindgrens illustratör Ilon Wikland är uppväxt i Hapsal (Haapsalu) som ligger i den del av Estland där svenska språket var livskraftigt ända fram till andra världskriget. Museet i Hapsal har intressanta utställningar om den svenska tiden och berättar om estlandssvenskarnas historia i Estland.
Men de allra första svenskarna kom på 1200-talet, redan innan Estland hamnade under svenskt styre, vilket var en följd av det livländska kriget även om de viktiga årtalen daterar sig runt 1600-talets början.
Den kanske mest kända personen från den svenska tiden är Kung Gustav II Adolf. Han hedras för sina otaliga militära segrar, inte minst som en stark kraft för den protestantiska kyrkan i det trettioåriga kriget, och som grundaren av universitetet i Tartu, då kallat Dorpat, där det fortfarande går att studera svenska. Den svenska tiden kom också att prägla det religiösa livet i Estland. Även om dagens Estland enligt undersökningar anses ha världens minst religiösa folk, har den protestantiska kyrkan liksom i Sverige haft betydande inverkan på kulturen.
När Estland återupprättade självständighet år 1991 kunde estlandssvenskarna åter besöka sina forna hemtrakter. En betydande del i Estlands självständighet var de sjungande massdemonstrationerna vid Tallinns Sångarfält, vilket ledde till uttrycket ”den sjungande revolutionen”. Estland har ett rikt kulturarv av folksång och dans och för den som inte visste har även tre svenskar representerat Estland i Eurovision Song Contest, nu senast Victor Crone år 2019. Relationerna mellan Estland och Sverige förvaltas även genom organisationer som anordnar evenemang med svenskanknytning och sammankomster för svenskar bosatta i Estland, exempelvis S:t Mikaelskyrkan i Tallinn med öppen förskola och Svenska Handelskammaren.
Runt om i hela Estland finns otaliga minnesmärken över den svenska perioden och här finns en betydligt större del av den svenska historien än de flesta kanske föreställer sig.
Musiken förenar Sverige med Estland. Stockholms Estniska Kör deltar flitigt vid sångfestivalen Laulupidu.
Bild: Kaarel Mikkin, Visit Estonia