Runt Setulandet och Peipussjön

Källa: Magnus Heinmets

Runt Setulandet och Peipussjön

I Setomaa (Setulandet), ett område i Sydöstra Estland, bor setukeserna (estniska setud) ett estnisk-ryskt blandfolk, som i århundraden befolkat dessa gränstrakter mellan Estland och Ryssland.


Bild av: Daniel Rinaldo

Enligt 1934 års folkräkning bodde ungefär 15 000 setukeser i Estland och i dag är antalet setukeser ca 5 000. Sju av Setulands elva socknar inlivades ensidigt i Ryssland år 1944. Allt som allt förlorade Estland drygt 233 000 ha, här och öster om Narvafloden. På den ryska sidan av gränsen har byarna med setufolkets kultur och identitet till stor del slocknat medan i estniska delen den säregna kulturen är högst blomstrande, med en intressant mix av det estniska och det ryska. Kvinnornas nationaldräkter, som är dekorerade med massiva silversmycken, och deras speciella sångskatt (leelo) är berömda. Ett känt faktum är att setufolkets fruktsamhetsgud, Peko, tillhör en mycket gammal förkristen religion och uråldriga element förekommer än i dag i setufolkets livstil. En god överblick över setukulturen erbjuds på de årliga Setu Kuningriigi (Setu Kungarikes) dagen första lördagen i augusti i Värska, där bland annat Pekos ersättare på jorden väljs. Samhället Värska räknas också som setukulturens centrum.

I Värska ligger Seto bondgårdsmuseum där det är möjligt att bli bekant med bondekultur från slutet av 1800-talet till början av 1900 - talet. Man kan också se gamla verktyg och ett överflöd av hemslöjd. Namnet Värska känner alla ester till. Det är deras motsvarighet till Ramlösa eller Vichy. 1979 fylldes den första flaskan med mineralvatten med en halt av (21 g/l) mineralsalter i vattnet som strömmar på 572–600 meters djup mellan 600 miljoner år gamla jordskikt. Bad med naturligt mineralvatten från Värska är den mest värdefulla behandlingen på Värska Spa. I Tsäimaja servering i Värska museum kan man prova traditionell Seto-mat med moderna råvaror och lokal smak som hemlagade pajer, fisk från sjön och mejeriprodukter.

Peipusjön, som bildar gräns mellan Estland och Ryssland, är Europas till storleken fjärde största insjö där 44% hör till Estland och 56% till Ryssland. Det är en grund sjö med ett medeldjup av 7,1 meter och största djup 15, 3 meter. Upp till en miljon flyttfåglar såsom gäss, svanar och änder använder Peipus som viloplats varje år. Det är inte svårt att hitta en lämplig badplats för ett svalkande dopp när man har vägarna förbi, och sjön är speciellt givande för den som gillar att fiska eller pimpla.


Utmed Peipus stränder ligger byar på rad med ursprung från början av 1700-talet. De tillhör gammaltroende ryskortodoxa som bosatte sig här för att undgå förföljelserna i Ryssland. De gammaltroende anses vara hårt arbetande och skickliga fiskare och byggare samt duktiga på att odla lök. Löken växer bra i den våta marken och smakar dessutom annorlunda mot annan lök. Att leva på lökodlingarna är däremot svårt. Många i trakten är pensionärer och använder lökodlingen för att dryga ut pensionen och alla äter lök här, även i dess mest moderna former när man t.ex. tänker på löksylt med skotsk whisky tillverkad i Alatskivis slottskök. Alatskivi slott som byggdes år 1885, har sin förebild i tudorstilen och slottet Balmoral i Skottland. Den lokala godsägaren Arved von Nolcken byggde slottet till sin älskade gemål Josephine och slottet var familjens bostad under kommande tjugo år. Idag finns det ett besökscentrum på slottet. Slottet erbjuder också övernattningsmöjligheter med spökmiddagar Husets andra våningsplan inrymmer ett museum med Estlands mest välkända kompositör, Eduard Tubins liv och verk. Goda måltider baserade på lokala råvaror kan man även avnjuta i gästgiveri Kivi kõrts som ligger i närheten av slottet. 

I sjön Peipus finns det 37 olika sorters fisk. Nyrökt siklöja direkt från ugnen är säkerligen svårt att motstå, men gäddkaviar och abborre på de gammal troendes vis är inte sämre. Vi känner alla till torsklever, men kanske inte lake- lever. Företaget Peipsi Kalatööstus har konserverat levern i burk tillsammans med salt och olja och det är värt att leta efter den på lokala matmarknader eller i Kuldkala-butiken i staden Mustvee, där även de gammaltroendes museum ligger. Övernatta i Mustvee kan man på hostel Fiskarnas hus eller Kalameeste maja som ligger vackert beläget på Peipussjöns strand är ett särskilt perfekt ställe för alla som gillar fiske och speciellt vinterfiske.

Men om du behöver en bra present till en vobbla-fan, kan du hitta detta på Mesi Tare hemboende i Varnja. Har du inte hört talas om vobbla? Det är mört som fångas under lekperioden för att sedan torkas. Den färdiga produkten kallas "vobbla" och serveras som tilltugg till öl. Området är också pirogätarnas paradis. En stor sats piroger bakades av tradition på lördagskvällar och åts sedan under flera dagar. Köttpiroger, kålpiroger, morotspiroger, lökpiroger listan kan göras lång. Vill man smaka en lökpirog på riktigt då ska man bege sig till Kostjas Lökgård. Blev du inspirerad och älskar du lök är Fisk- och lökmarknad i Kallaste ett måste att besöka. På Setulandet hittar den vinintressrade Uue-Saaluse vingård där producenten ger besökarna möjlighet att avsmaka de olika produkterna och ingredienserna i vinet. Alltså en riktigt närodlad upplevelse!

Uppdaterad senast: 15.08.2019
Inspiration